Hade ju tänkt att titta lite bakåt först, få lite perspektiv och reflektera. Lite som en retroaktiv dagbok. Men så kom en sån där dag igen, med frustration, oro och kramper i magen. De där perioderna kommer ibland och det är de man vill komma ifrån. Håglösheten, orken finns där liksom inte och koncentrationen är liksom bortblåst och man hamnar i något apatiskt läge. Orkar inte göra frukost, tar mig till jobbet och finner mig själv stirrandes in i skärmen. Kan inte göra något, tankarna är någon annanstans och vart tog senaste timmen vägen? Jag har ingen aning. jag trodde jag var stark, trodde jag lärt mig av resan de sista 5-6 åren. Men idag är det inte så. Ledsamheten är där och pusselbiten som skulle finnas där är från ett annat pussel och passar inte.
Jag borde vara glad, jag borde förstå, jag borde ha förståelse och det gör jag, men kan inte styra över de känslor som kommer. Det gör ont!
BRAINPAINTING 